Vad var det som gjorde att jag kunde sluta dricka?

När jag var ute och körde bil igår satt jag och funderade på vad som var den viktigaste orsaken till att jag bestämde mig för att sluta dricka. Jag vet ju inte till 100% säkerhet exakt vad det var men på ett ungefär. Det viktigaste var att jag var så trött på mitt liv, att alltid skämmas, förhandla med mig själv om att dricka eller inte dricka, att alltid vara trött, att alltid må dåligt (vara bakfull, spy, huvudvärk, dåligt minne m m.) och rädslan för att verkligen ”göra bort mig” ordentligt, åka fast för rattfylleri, börja fira från jobbet o s v.

Jag väntade hela tiden på att det skulle bli bättre, att det skulle hända något, som gjorde att jag kunde bli nykter. Jag ville gärna att det skulle gå lätt att vara nykter, att jag t ex skulle träffa ”rätt” man och därmed inte vilja dricka. Det hände aldrig. Jag blev väldigt besviken när jag förstod att jag var tvungen att ta det svåra jobbet att sluta dricka för att bli nykter.

Jag tittade mycket på de nyktra alkoholisterna, som jobbade på samma behandlingshem som jag. I början, när jag började där, så trodde jag att de ljög när de sade att de var helnyktra. Jag ”fattade” ju att de smygsöp. Men så småningom förstod jag att de faktiskt var nyktra. De verkade glada, lugna, självsäkra, jag var väldigt avundsjuk på dem.

Till det där med att skämmas hörde några saker, som jag redan hade gjort, några tillfällen då jag gjort bort mig ordentligt. (Nu tänkte jag ge några exempel på saker jag gjort men jag känner att jag fortfarande inte kan skriva ner det). Jag förstod ju att alla tillkortakommanden hörde ihop med mitt drickande. Var jag nykter så gjorde jag inte bort mig, i varje fall inte på samma sätt, så allvarligt. Att jag inte kunde dricka måttligt hade jag också förstått.

Jag har tänkt mycket på att det nästan krävs att man förändrar något i sitt sätt att leva för att kunna hålla fast vid nykterheten. För mig blev det AA. Där fick jag lära mig hur jag skulle leva för att få livsharmoni. Jag fick lära mig vad jag skulle göra för att få, och bevara, sinnesron och i o m det kunde jag även bevara min nykterhet. Jag tror kanske att det måste till en mera genomgripande förändring i livet för att man ska kunna fortsätta vara nykter.

Jag tror inte att behandlingshemmen alltid förstår det. De lär ut strategier för att vara nykter men jag tror att det viktigaste är att man mår bra, att man är nöjd med livet och trivs med sig själv och att man har roligt. Jag var ju nykter en period på två år en gång, men livet blev så tråkigt så jag orkade inte fortsätta utan började dricka igen. Jag hade inte lärt mig att ha roligt och att må bra, det var det som fattades. Jag visste bara att jag inte skulle dricka.

Det var bara lite funderingar, som kom i och med att barnbarnet, L, härom dagen rymde från behandlingshemmet igen. Hon skulle få sin första permission, sedan hon kom ut på öppet behandlingshem, och hon skulle få åka hem till sin mamma och de skulle även komma och besöka mig. L är, sedan hon kom till behandling, insatt på starka mediciner, mot psykos och för att sova, som hon inte tror att hon kan vara utan. Jag tror ju att det är svårt för henne att vara utan drogerna när hon hela tiden håller sitt beroende aktivt med medicinerna.