Julen är i stort sett över, bara nyår kvar. Under många år tyckte jag illa om julen, var rädd förstås för vad som skulle hända. Idag tycker jag det är ganska roligt med jul, att pynta och så men eftersom jag tycker det är skönast med vardagar så tröttnar jag även på julen och önskar att det ska bli vardag snart.
I går var jag och hälsade på min yngste son, som sitter i fängelse. Det var ganska länge sedan vi sågs. Som vanligt hade han blivit rätt tjock, det brukar han bli när han sitter. Det var i alla fall skönt att se honom. Vi träffas mest bara när han är på häktet, i fängelse, på behandlingshem eller sjukhus. När jag bodde i samma stad som han hände det ju att han kom ibland när han var påtänd eller full, det var inte så roligt. Numera är han ju nykter när vi träffas.
Han är så förändrad efter överdosen han tog för 7 – 8 år sedan. Då trodde jag knappast att han skulle överleva. Han låg medvetslös länge och låg sedan förlamad flera månader innan han började tillfriskna. Det tråkiga är att han fick svåra hjärnskador och jag tycker faktiskt att han är för sjuk för att sitta i fängelse.
Det är märkligt att, fast jag har hälsat på honom så många gånger på sådana där ställen, så blir jag ändå så nervös. Jag får hjärtklappning, känner mig svimfärdig och totalt förvirrad. Inte när jag sitter i besöksrummet men när jag kommer och när jag går. Förstår inte vad det beror på.
Jag skulle också ha hälsat på barnbarnet, som är på behandlingshem. Hon fyllde 20 år på Annandagen. Jag ville inte köra så långt när det är vinter och halt och tåg/bussförbindelserna är sådana att jag hade fått åka härifrån kl 07.00 på morgonen och kommit hem kl 23.00 på kvällen för att få vara hos barnbarnet 1,5 timme. Det orkade jag inte men hennes mamma åkte dit så hon fick besök. Det är ju viktigast med mamma.
Det verkar som om barnbarnet tagit sitt förnuft tillfånga, hon börjar låta som om hon verkligen VILL vara drogfri och få ordning på sitt liv. Man börjar ju hoppas när det låter så men det är klart, mycket kan ju hända. Det är skönt att hon verkar trivas och må bra. Hoppas…….
Så märkligt livet kan vara. Här sitter jag och är så glad och tacksam för att allt ordnat sig så bra, sonen är drogfri och barnbarnet har utvecklats i positiv riktning och verkar nöjd och glad. Själv tycker jag att jag har ett underbart liv, jag sköter mina djur och jobbar lite ibland. Jag har en säker inkomst (pension) och är frisk så jag kan jobba och tjäna lite extra. Framför allt är jag tacksam för att jag är nykter. Livet är vänligt mot mig fast jag inte alltid gjort det rätta.
